Igår var Janne Tyra o jag ute hos min pappa som fyllde år. Och eftersom att jag inte kan låta bli att utnyttja ALLA tillfällen som finns att träna utställning så hade jag med mig en burk köttbullar o utställningskopplet. Efter fikat bad jag min pappa att känna på Tyra. Det är nämligen så att pappa är lite små läskig enligt Tyra. Det har dock blivit mycket bättre med tiden men hon har ändå svårt att läsa av honom tror jag. Så han var ju en mycket bra träningsdomare. Tyra stod duktigt o tittade på min hand (även om hon sneglade bakåt någon gång.) Pappa drog med handen över ryggen o utökade tillslut så att han kände på bakbenen. Han till och med kände på hennes baktass o klor. Hon fixade det jättebra så det kändes ju skönt. Inte för att jag tror att en domare känner så noggrant men bättre att träna på för mycket pillande än att inte överdriva alls. Då kanske själva utställningen känns som en pettitess.... Man vet ju aldrig!

Sedan var det min brors tur. Han är ju annars en lekkompis tycker Tyret så det gick ju galant. Det var nog värst för min känslige bror som inte gärna ville känna Tyra uppe vid svansroten. Han gjorde det ändå, fast med en mcyket skeptisk blick. Vad gör man inte för en mycket bestämd o bedjande syster...  :-)

Så vi fortsätter med träningen o hoppas på fortsatta framsteg!

Men klara framsteg är det hur som helst redan nu!!!!

Efter spårningen ställde jag upp Tyra så att Acke o Emma kunde gå fram o känna på henne medan jag höll fram handen o tecknade+gav godis.

De kände först bara på rygg men utökade det hela tiden så tillslut kände de på lår o bak o svans. Tyra är jätte duktig o focuserar bra på min hand. Ska nog fortsätta lite till med folk vi känner för att sedan övergå till lite mer okända ansikten. Jag har ju lärt mig att det inte är någon idé att ha för bråttom. Det här är ju en mycket viktig del. Dels för utställningen och även för MH o i vardag. Så det får ta den tid det tar. Men jag ser helt klart en bättring! :-)

Så var vi hemma igen efter en förmiddag ute i buschen!

Tyra o jag har åter igen varit tillsammans med Acke o Emma med deras hundar o spårat. Som vanligt har jag en hund som är sååå sugen. En hel del gnäll o ylande innan det äntligen var dax.

Jag hade gjort ungefär ett lika långt spår som sist och med ett bloduppehåll i mitten. En hel del svängar så det skulle bli lite trixigt.

Hon var jätte duktig. Nog för att hon gärna kunde sänka farten så man slapp hejda henne men annars skötte hon sig bra. Jag trodde (som sist) att hon vid ett tillfälle hade tappat bort sig men insåg, efter att ha låtit henne fortsätta med förhoppning om att hon skulle hitta tillbaka själv, att hon faktiskt var rätt. Det var jag som trodde vi var längre fram. Bloduppehållet fixade hon bra. Hon svajade lite då men tappade inte bort sig. Däremot Virrade hon till det i slutet men jag skyller på vinden. Vi hade nämligen lagt spår efter den vind som var då men dessvärre hade vinden vridit på sig lite så jag tror att hon kom lite för långt ut o kände sedan vittring o blev då lite snurrig. Hon hade säkert kunnat gått på vittring fram till klöven men istället stannade jag henne o bestämde mig (m råd från Emma) att jag skulle gå tillbaka lite o sätta henne på spåret igen. Hon tog då upp det bra o gick i stort sätt sedan klockrent det resterande av spåret fram till klöven.

Väl framme tyckte Tyra att uppgiften var slutförd, vilket den ju var, o lekte o gnuggade in sig ordentligt i den inte allt för trevliga klöven. Men men, vad ska man säga som matte när Tyret ju faktiskt gjort ett bra jobb o bara är glad att ha hittat det vi sökte.

Nästa gång ska jag nog låta spåret ligga lite längre än en timme eftersom att hon är så het o framåt. Ligger det lite längre är hon tvungen att koncentrera sig mer. Så... vi får se. Men kuligt är det tycker både hon o jag!

Måste bara meddela att äntligen har SRRS-Mellan insett att Tyret skulle få vara med på bild!

Dock kanske ingen superfin bild... svansen mellan benen...

Men i fortsättningen så ska ni få se på annat!!  ;-)

Idag lyckades jag o Veronica hitta en tid som passade oss båda. Vi har länge försökt träffas med våra RR så de ska få leka men det har varit svårt.

Vi möttes i parken o gick sedan en sväng runt ån o hästhagen. De två leker så himla bra. Det är jättekul att se. O idag var det verkligen ös o fart på dom. Digger som skuttar runt i vatten oberörd fick igång Tyret också så de var himla fina när de var klara... inte!!! Men det ska väl synas att man har lekt o haft kul...

De lekte in i det sista så Tyra fick leka av sig riktigt ordentligt!

Väl tillbaka hemma blev det en dusch!

Hur som helst så är det såå kul att ha någon RR nära som dessutom leker så bra med Tyra. Å så är matten inte så dum att umgås med heller :-)

Innan vi skiljdes åt agerade hon åter igen domare (så som här om dagen) o kände på Tyra medan jag ställde upp henne o tecknade med handen + godis. Det gick jättebra. Tyra verkar inte bry sig ett dugg. Kanske har det också att göra med att hon gilla Veronica som ju har en sån kulig lekkompis.

Men det ska väl prämtas in ordentligt så att vi kan börja öva på okända sen...

Igår kväll var Tyra med Janne o mig på en musikal/teater i riseberga amfiteater.

Hon fick dock endast vara med första akten eftersom att hon gärna hade varit med på scenen o rätt ut intrigerna. Vi satt ganska långt bak eftersom att hon var med. Hon låg så bra mellan oss men tröttnade till slut. Hon satte sig då upp och tittade nyfiket på vad som skedde där fram. Emellanåt höjde ju skådespelarna rösterna o argumenterade högt. Tyra satt då med huvudet på sned och tittade ivrigt. Man kunde nästan se hur hon försökte förstå vad skom pågick. Hon tittade o la huvudet på sned o vred på sig som för att förstå vad det var hon egentligen såg.

Eftersom att amfiteatren ligger i skogen så var skådisarna tvungna att gå bakom scenen i buskarna vilket Tyra hade stora svårigheter med. Hon muttrade till lite då och då när hon hörde eller såg något.

Efter en bra stund slappnade hon av och låg lugnt medan första akten började lida mot sitt slut. Sedan efter pausen fick hon vänta i bilen. Tror att det var bäst för henne. En akt räckte nog som mental träning för henne.

Ikväll var vi på ringträning på brukshundklubben. Det är ju en upplevelse i sig!!

Tänk vad mycke folk som har hund men som inte har en aning om hur det funkar o hur man ska fostra/arbeta med sin hund. Det är både komiskt o tragiskt att se. Men naturligtvis finns det dom som kan o vet. Det var hur som helst MASSOR av hundar o mattar där som ville ringträna. Det är en man där som agerade domare och tydligen är "nyexamenerad" som detta.

Det jag var där för att träna var ju främst kontakten med domaren o Tyra. Hon vill ju inte ha någon närkontakt med domare o folk som bara kommer fram o pillar. Rumpen är hon mest rädd om!

Jag har lyssnat o försökt lära av Emmas råd. Jag håller en godis i handen o håller den knuten o ställer upp henne UNDER TYSTNAD. Det sistnämnda mycket viktigt för att hunden inte skall känna att det gör fel. Ställer den sig fel eller dummar sig så skall man bara ställa om den. När hunden sedan står rätt skall man teckna med sin knutna näve. (sträck ut fingret i en snabb rörelse och ge sedan direkt i samma stund godisen som du håller i samma hand. (gu va krångligt det var att förklara detta...)

Upprepa detta och utveckla sedan genom att röra på hunden o korrigera tassar o dyl.

Tyra var jätte duktig o fattade snabbt vad som gällde.

När "domaren" kom fram va han så in i H-vete korkad o slängde sig fram utan att invänta att hunden är med på det eller att jag som matte kanske ville säga något. Han tog i henne o hon ner med rumpan i backen!

Jag gick sedan åt sidan o tränade för mig själv. Veronica, en jag känner lite var där o hade sin hund i bilen så hon hjälpte mig att vara domare. Jag ställde upp Tyra o höll handen knuten framför henne. Hon väntade ivrigt på att tecknet o godiset skulle komma. Veronica gick då fram o strök snabbt över Tyras rygg o Tyra stod duktigt stilla så jag gjorde tecknet o gav godis. Min lilla bebbe vifftade glatt på svansen så vi gjorde proceduren flera gånger. Senare bad jag en annan kvinna att komma fram o dra handen över Tyra o lika så då så stod hon stilla o var focuserad på min hand. HURRA!!

Då var det dax att springa i ringen o sedan ställa upp oss på rad. Vi gjorde det, med svansen i vädret :-), o sedan kom "domaren" fram för att titta hur de stod. Jag bad honom då att snabbt stryka över hennes rygg. (då hade jag ju hunnit ställa upp henne o höll fram handen). Han gjorde så o Tyra stod kvar. Det fick räcka för den kvällen. Man ska ju ge sog när det går bra.

Så nu har jag fått upp hoppet för detta!! Äntligen börjar jag se en liten ljusstrimma långt där borta.

 så...

TACK EMMA!!!!!!

Jag började fundera lite på hur det är att ha hund i stan nu när jag läste Karmas blogg ang. katter.

En hund har verkligen inga stora previlegier. De får inte vara lösa i stan, inte i parker, inte i motionsspår o inte i skogen. Åtminstonde inte när o hur som helst. I många andra länder finns ju faktiskt hundparker. (hur bra det sen funkar är ju en annan femma) En hund i Sverige får (om jag fattat rätt) vara lös om den är under sådan uppsikt o kontroll som om den vore kopplad. Dock ej i skog den tid då djuren precis har fått barn. O sen är det ju vissa speciella regler inom kommuner o dyl. Men detta är det inte alla som förstått. Jag kan förstå om man är rädd o inte vill att hunden ska komma fram. Det måste ju alla respektera oavsett vad o vem det gäller. Jag låter aldrig Tyra springa fram till någon men däremot får hon gå lös mycket. Möter vi någon kallar jag in henne så hon går "fot" med mig. Hon går lös där jag anser det okej o där jag har uppsikt över vad/vem som kommer. Det är ju jag som har ansvaret o så länge jag sköter det så borde man få ha dom lösa.

Vart ska hunden annars kunna göra av med all energi. Det är klart att agility, spår, lydnad o annat är bra men ibland vill hunden bara få springa av sig o busa, kanske med en annan hund.

Det finns så mycket surt folk som inte accepterar något betr. hund. Däremot får katter o andra vilda djur göra precis som de vill.

I våras fick jag o Sarah utskällning av en gubbe när vi gick utefter svartån. Han blev arg för att fåglarna skulle få ungar o hundarna skulle jaga dem. Nu är det så att Tyra  sällan jagar fåglar. Vi går där så ofta att hon vet o har vant sig vid att det är änder lite var stans. Kan inte vi hundägare få ta eget ansvar för våra hundar. Det är väl upp till oss att veta vad som gäller. Varför måste Örebros alla pensionärer springa runt med pekpinnar om hur man får o inte får göra ENLIGT DEM?!?  Jag har även fått skäll av en kärr.. dam som tyckte att det var så förskräckligt att "vi" inte plockade upp hundbajset efter oss. Nu råkade det ju vara så att min hund luktade vid staketet in till hennes kolonilott vilket hon tydligen inte kunde göra utan att vi skulle bli oskyldigt anklagade för en gammal hundlort som låg brevid oss. "Jäkla kärring!!!"

Jaa, suck! så är det nog. Någon måste de ju gnälla på. Synd bara att vi hundägare som sköter det på ett bra sätt ändå får ta skiten.

Nu ska Tyra o jag ut o förpesta tillvaron för pensionärerna = vi ska ut o gå en promenad!