Hm! jag som trodde att min bebba skulle få vara med på SRRS- Mellans sida. De har nämligen nyss lagt ut bilder från RR-dagen men inte är Tyra med inte! Bara hennes motståndare som vann. Hanen alltså. O så är det med från ridgebedömningen o lite agility förstås. Hadde ju tänkt att man skulle få bli lite mallig för min fina bebba! Jaja, så är det. Man kan inte få allt...

NU har vi precis kommit hem från en spårning uppe i kidsbergens skog. Det var Tyra o jag tillsammans med *Acke, Dobby o Maja, *Sarah o leia, och *Emma o Karma.

Vi hade ingen bil utan fick tack o lov åka med i Annicas bil. Lite trångt tyckte tyra som inte kunde komma till ro mellan mina ben i framsätet. Till slut stod hon med bakbenen på golvet o resten i mitt knä. Denna omständiga flodhäst alltså!!

Väl framme fick dela förvaringsutrymme med leia. Men när vi gick o la spåren vågade jag inte ha Tyret i Sarahs fina bil. Tänkte att risken var stor att min exalterade byracka skulle klättra runt i bilen o lämna hår o smuts efter sig. Så hon fick sitta fastknuten vid ett träd o Yla. (vilket hon gjorde så gott hon kunde...)

När alla spår var lagda åkte vi upp till en skruttig jägarstuga för att fika o fördriva tiden tills det blev dax för spårning. Tyra försökte leka med pola'n Leia men icke! Troligen har stackars Leia lekt för mycket i vatten o dragit på sig en sk. Vattensvans (tror jag det heter). "Krya på dig Leia!"

Maja började med sitt spår. Hon körde på o gjorde ett bra jobb. Dessvärre har hon ju för tillfället en skadad matte som hon emellanåt fick vänt in.

Efter Maja var det Dobbys tur. En liten harig buse. Acke har gått varsamt fram med blodet för att han inte ska vara rädd. Dock hade hon idag duttat blod lika mycket som till dobbys orädde mor. I början var han feg men kom sedan igång o tyckte att det var riktigt kul! "Hurra för Bobbo!!!"

 Sedan äntligen!!!!

Tyras tur. Hon hade vid detta tillfälle ylat o ylat så hälften av krafterna var borta men laddade snabbt om på nytt när hon förstod att det var hennes tur. Jag hade gjort ett mycket längre spår denna gång, samt att det var lite slingrigt för att det skulle bli lite svårare. Jag hade även gjort ett litet bloduppehåll.

Ivrig som en galen tjur grävde hon sig fram till spårstarten. Hon löpte på som bara den... i rätt riktning till mattes lättnad! Jag fick dock bromsa henne o ryta till lite för att hon skulle lugna sig vilket hon till viss del då gjorde. Hon spårade verkligen jätte bra, men virrade bort sig vid ett par tillfällen. Hon hittade trots det tillbaka snabbt igen o fortsatte. jag behövde aldrig hjälpa henne. Vid bloduppehållet kom hon in lite fel så hon fick inte uppleva det från start om man säger. men hon kom in rätt när blodet började igen så det var väl OK ändå tycker jag.

Väl framme vid klöven var hon som vanligt glad o lekte länge med den. En mycket glad o stolt tjej travade sedan med oss tillbaka till bilarna.

O så var det Leias tur.

Detta var hennes först gång o det märktes. Hon var väldigt reserverad till en början men efter Sarah började puscha henne så vågade hon gå på lite. (man kan ju förstå att hon inte galoperade fram om hon trodde att en galen bock stod bakom kröken...) Till o från stannade hon upp för att lyssna o speja ut över skogen. Men till sist... KLÖVEN! Vilken tur att hon gillade den såå! HOn blev såå glad o stolt när hon hittade den. Det kommer nog förbrukas många klövar om Leia får hållas... Den var tydligen riktigt god.

Så jag tror att Leia kommer lära sig detta snabbt. Nu vet hon ju att det inte kom nått läskigt på vägen. Istället en supergod klöv!

Sist på startfältet var den lilla Rutinerade bruden Karma. Hon hade dock med sig en inte lika skärpt matte idag. Karma ville längre ner i backen o spåra men matten Emma sa stopp. Vi trodde nämligen att ett LEVANDE djur befann sig där. "Det var ju blod o klövspårning nu!" Till sist förstod bromsklossen Emma o Karma kunde slutföra uppdraget. Hon fann sin klöv o slickade lite demonsrativt på den, inte mer. Men lite beröm från oss tvåbenat var ju inte fel.

Sedan bar det iväg hemåt. Vi fick då åka med Karma o Emma in till stan. Denna gång krånglade inte kalven min utan (försökte) sussa på golvet framför mig med sitt huvud på växelspaken. Lite trångt men vem bryr sig när benen inte bär.

Nu är vi hemma o Tyra har intagit en av sina platser. Där ligger hon nu o sover DJUPT!

Tack alla för idag! Hoppas vi får till det nästa vecka igen!

Tyra blev sååå trött efter dagen med Leia. Tänk va lite sol o bad o så bästisen kan göra....

"Skönt med soffan för mig själv" säger Tyra!

Vilken härlig sommardag!

Idag skulle Tyra träffa Leia o leka en sväng på en promenad. Men vi mattar tyckte att det skulle passa bättre med en liten sväng så de kunde leka av sig det värsta så att vi sedan kunde åka till nån sjö o bada.

Och så blev det....

Vi åkte till Säbylund efter en liten sväng med två mycket leksugna vovvar!

Väl där hittade vi ett jättebra ställe där vi var ensamma så hundanakunde leka lösa. Det blev ett riktigt race! jag hhar nog aldrig fått skaka av handduken så många gånger på så kort tid >:-) De for upp o ner i vattnet och sedan runt runt runt. Kändes som att målet var att skvätta så mycket grus o sand på oss som möjligt. Till sist lugnade de ner sig o la sig var för sig för att vila. Men efter en inte alls lång stund kom Leia ÅLANDES för att komma LITE närmre Tyra. O så var de igång igen, tills.....

De förvandlades till två blodtörstiga monster! åtminstonde lät det så när ett par kom o tänkte lägga sig där vi var. På VÅR ö!!!! Det gick inte att acceptera enligt våra fyrbenta som morrade o skällde en bra stund. Annars är det bara Tyra som är vaktig men nu hängde Leia på o drog till o med igång Tyra några gånger. Hoppas bara inte att Tyra lärt polan hur man INTE ska göra! Paret trotsade protesterna från våra trogna o la sig en bit bort men på samma "vik". Morrandet gav sig till sist o vi njöt i solen men med kopplade hundar tyvärr!

En mycket skön dag blev det i alla fall. Kuligt att Tyra fick med sig en kompis till stranden. Hon är ju en riktig badkruka så hon behöver puschas för att simma. Tror att hon gjorde det ett par gånger när de jagade pinnar. Men oftast stod Tyra kvar där hon bottnade medan Leia hämtade pinnen. En riktig fegis. Hoppas det blir fler gånmger så Tyra få lite mer terapi...

Tänk vilken människa! Men man undrar ju lite...

Måndagar kl 20.00 är en viktig tid för matten Anna. Då är det "Mannen som kan tala med hundar" på tv 4+.

Hur som helst så märker man tydligt hur viktigt det är med sin egen sinnesstämning. Han pratar ju jämt om hur viktigt det är att vara lugn och känna att man är ledaren för att sedan vara det i praktiken också.

När jag var ute med Tyra på kvällspromenad så sträckte jag på mig o markerade med mitt pekfinger att jag inte ville att hon skulle gå framför mig utan bakom. (det är ju så flocken skall göra emot sin ledare) Hon saktade direkt ner. Jag gick då emot henne med rak rygg, då satte hon sig med öronen bakåt. När jag sedan sträckte på mig ytterligare lite o tittade på henne så la hon sig ner. Sedan komunicerade vi tyst med varandra en stund under promenaden. Hon stannade när jag ville o kom så långt fram som jag ville. Det känns ju jätte kul att det funkar. Borde ju tyda på att vi har en br relation, hon o jag. Förr vet jag att jag kände att det var så tråkigt att man inte kunde föra en bra kopnversation med någon man gick med om Tyra var med. Hela tiden var jag då tvungen att korrigera o rätta, berömma o säga till henne. Men ska man göra osm jag gjorde idag så måste man ju också ha tålamod och vara uppmärksam. Missar man varandras gester o kroppsspråk så funkar det ju inte!

Hur som helst så är det ett bra o intressant program med både bra o ibland mindre bra sätt att "fostra" sin hund. Man får ta en del för vad det är. O inte minst, tänka på att det är korkade amerikaner som är hundägarna. Tänk att en del tror att det räcker att gå två promenader a' 30 min i veckan för en hund som är vuxen o full av energi. Suck! Amerikaner alltså...

Välkroppad tik, välskuret huvud, vackra ögon, bra över o underlinje, fina vinklar runt om, bra förbröst och bröstkorg, vacker ridge, trevlig tik och väl visad, rör sig med kraftfulla steg.

Placering: 1

HP

BIM

Så var det över. Igår var det RR-Dag här i Örebro på brukshundklubben. Det var SRRS-Mellan som anordnade dagen. Det skulle vara utställning, agilityuppvisning som man även kund prova på själv. Och så skulle det även finnas möjlighet att provapå viltspår. Det dagen senare visade sig innehålla var... Utställning och prova på agility. LIte tråkigt att dagen inte var mer strukturerad. Jag hade tex. gärna provat på spårning tillsammans med RR-kunniga.

Men utställning blev det och där var ett av ekipagen Zangana's Aquila (Tyra) och matten Anna.

Ett annat var lekkompisen Digger och matten Veronica. Det var deras första utställning så vi var inte ensamma om att vara nervösa. Det gick i alla fall bra för dom. Digger kom på 2:a plats med HP, skönt o sååå kul!! Men tänk att man kan vara så nervös över en liten inoff. utst. När vi väl kom in i ringen kändes det lugnare. Men nu i efterhand minns jag inte allt så klart!  ;-) LIte suddigt är det allt. Hur som helst så mötte i tre andra tikar i Tyras klass (vuxna tikar).

Domaren hette Veronica Zetterberg och var mycket bra tycker jag. Dock var hon väldigt grundlig (som jag egentligen tycker är postitvt) vilket inte var till Tyras förtjusning. Hon som har har domarhanteringsskräck tyckte att det var lite för mycket pill på hennes kropp. När hon till och med ville känna på svansen så tryckte Tyra raskt undan svans o rumpa under sig. Då fick starka matte som för tillfället var ganska svajjig i benen bli lite barsk o ställa upp henne igen men fick även hålla upp bakdelen med ena handen. (hon vägen ju bara 43kg...) Det gick till slut även om det inte var nån proffsig stil.

Dommaren gav oss rött band till en mycket stor lättnad. Vi gick ur ringen för att vänta på att alla skulle bli bedömda. Bara att vi blev godkända då känndes skönt. Senare efter en del funderingar gav domaren oss en 1:a placering samt ett HP!! Och som etta fick vi ju möta bästa hane.

Av dom blev det hanen som blev BIR och Tyra blev BIM.

Senare under dagen var det även ridgebedömning för de som ville. Där var det en mycket ljus hane som vann bästa ridge. (inte så fin som tyras enligt min åsikt men...)

Hur som helst...  slutet gott allting nästan gott. Jag är jätte glad att det gick så bra placeringsmässigt men känner att Tyra o jag har mycket att träna på betr. hantering av okända. Det känns så himla tråkigt att hon är sån. Hon är ju inte allt aggresiv eller nått sånt men hon vill verkligen inte vara med när någon ska känna o pilla. Vi får terapiträna detta helt enkelt. I augusti är det ju stora SRRS-utställningen i askersund. Så en gripande uppföljning i detta drama väntar garanterat.....

Snart var det dax för sommarens utställningar! Jag har alltid hört att Tyra är en sån fin hund o att jag måste ställa ut henne. De råden har jag även följt med, i början, en lite knagglig start. Första gången jag ställde ut henne fick vi bedömningen att hon sprang för valpigt. (hon var valp o utställd i valpklassen) Konstig kritik tycker jag men vad kan man göra. Senare när Tyra var 1 år ställdes hon ut ända uppe i Sundsvall för att bedömmas tillsammans med sina syskon. Då hade hon någon flipp o vägrade hanteras av domaren. Vi fick då gå ur ringen utan bedömning men med en muntlig komentar från domaren att "Det är en mycket fin hund men jag måste kunna ta i henne för att göra en fullständig bedömning". Såå surt. Då var det inte långt ifrån ilskna o besvikna tårar. Åkt så långt o så gick det sådär.

Efter den gången tränade vi som besatta på att Tyra skulle kunna klara av den biten i ringen. Vi terroriserade alla på brukshundklubben var o varannan dag för att be de som råkade vara där att titta på hennes tänder o känna på henne. Efter mycket slit o träning började Tyra känna att det var OK att bli utsatt för detta pillande av okända tvåbentingar. Så senare den sommaren (2006) ställdes hon ut i SRRS-Mellan i Askersund o kom då.... 1:a med HP!!!!!! Så skönt o roligt. Men nu har ju matten fått mersmak o ska ställa ut igen. Vi ska på en inoff. utställning i helgen på okänd ort för alla nära o kära. Matte klarar inte av någon heande publik. Det är nog som det är. Kan inte få i mig någon mat förrän efteråt. Magen blir o upplösningstillstånd! Att det är en inoff. spelar ingen roll. Så håll nu tummarna för att det går vägen. O senare i sommar kommer de "riktiga" utställningarna. Så uppföljning kommer.... (Phu, det pirrar till av nervositet nu när jag skriver o tänker på detta. Tänk vilken fjant man är.