Denna hund alltså!!

Har jag inte fattat det förr så har jag gjort det nu. Tyra är så svår att få igång o att motivera om hon inte ser poängen själv. Men detta är ju typiskt Ridgeback så jag ska väl inte klaga. Detta visste jag ju innan Tyra kom till jorden.

Vi har ju gått en hel del i spåret under "Komigång". Ingen rolig sysselsättning enligt stumpan min. Nu vet hon att man "BARA" går där. Inget kul händer om man inte förgyller promenaden själv genom att kasta med kottar eller nosa upp i blåbärsriset. Dubbelt så jobbigt blir det istället för mig som önskar att hon bara kunde traska på o vara nöjd.

Samma visa var det idag på hundkursen. Vi gick fram och tillbaka med komando "FOT". Tanken var att bibehålla koncentration (både hos hund o matte) samt att uppmuntra vid engagemang.

tyra skötte sig i början men tröttnade till sist. Jag vet ju att hon kan så till sist tappade jag orken o blev förbannad. Tänk va slimmat man kan gå då då!! :-)

Så det jag behövde göra då var alltså att säga till att "nu faan är det allvar, skärpning!" Hon gick så fint o jag berömde lite lagom för att behålla engagemanget för att i slutet av "plågan" belöna o skoja till det.

Nu är det två veckor kvar till nästa gång så vi ska träna som faan. Läxa är linförigheten samt läggande o ställande under gång. (detta är ju moment som vi tränat under tidigare terminer) Men nu jäklar ska det jobbas in. Kloss för kloss. En vacker dag ska vi minnsan stå där på Lydnadsklass 1 planen o tävla. :-)