Igår var Janne Tyra o jag ute hos min pappa som fyllde år. Och eftersom att jag inte kan låta bli att utnyttja ALLA tillfällen som finns att träna utställning så hade jag med mig en burk köttbullar o utställningskopplet. Efter fikat bad jag min pappa att känna på Tyra. Det är nämligen så att pappa är lite små läskig enligt Tyra. Det har dock blivit mycket bättre med tiden men hon har ändå svårt att läsa av honom tror jag. Så han var ju en mycket bra träningsdomare. Tyra stod duktigt o tittade på min hand (även om hon sneglade bakåt någon gång.) Pappa drog med handen över ryggen o utökade tillslut så att han kände på bakbenen. Han till och med kände på hennes baktass o klor. Hon fixade det jättebra så det kändes ju skönt. Inte för att jag tror att en domare känner så noggrant men bättre att träna på för mycket pillande än att inte överdriva alls. Då kanske själva utställningen känns som en pettitess.... Man vet ju aldrig!

Sedan var det min brors tur. Han är ju annars en lekkompis tycker Tyret så det gick ju galant. Det var nog värst för min känslige bror som inte gärna ville känna Tyra uppe vid svansroten. Han gjorde det ändå, fast med en mcyket skeptisk blick. Vad gör man inte för en mycket bestämd o bedjande syster...  :-)

Så vi fortsätter med träningen o hoppas på fortsatta framsteg!

Men klara framsteg är det hur som helst redan nu!!!!