Snart var det dax för sommarens utställningar! Jag har alltid hört att Tyra är en sån fin hund o att jag måste ställa ut henne. De råden har jag även följt med, i början, en lite knagglig start. Första gången jag ställde ut henne fick vi bedömningen att hon sprang för valpigt. (hon var valp o utställd i valpklassen) Konstig kritik tycker jag men vad kan man göra. Senare när Tyra var 1 år ställdes hon ut ända uppe i Sundsvall för att bedömmas tillsammans med sina syskon. Då hade hon någon flipp o vägrade hanteras av domaren. Vi fick då gå ur ringen utan bedömning men med en muntlig komentar från domaren att "Det är en mycket fin hund men jag måste kunna ta i henne för att göra en fullständig bedömning". Såå surt. Då var det inte långt ifrån ilskna o besvikna tårar. Åkt så långt o så gick det sådär.

Efter den gången tränade vi som besatta på att Tyra skulle kunna klara av den biten i ringen. Vi terroriserade alla på brukshundklubben var o varannan dag för att be de som råkade vara där att titta på hennes tänder o känna på henne. Efter mycket slit o träning började Tyra känna att det var OK att bli utsatt för detta pillande av okända tvåbentingar. Så senare den sommaren (2006) ställdes hon ut i SRRS-Mellan i Askersund o kom då.... 1:a med HP!!!!!! Så skönt o roligt. Men nu har ju matten fått mersmak o ska ställa ut igen. Vi ska på en inoff. utställning i helgen på okänd ort för alla nära o kära. Matte klarar inte av någon heande publik. Det är nog som det är. Kan inte få i mig någon mat förrän efteråt. Magen blir o upplösningstillstånd! Att det är en inoff. spelar ingen roll. Så håll nu tummarna för att det går vägen. O senare i sommar kommer de "riktiga" utställningarna. Så uppföljning kommer.... (Phu, det pirrar till av nervositet nu när jag skriver o tänker på detta. Tänk vilken fjant man är.