Efter spårningen ställde jag upp Tyra så att Acke o Emma kunde gå fram o känna på henne medan jag höll fram handen o tecknade+gav godis.

De kände först bara på rygg men utökade det hela tiden så tillslut kände de på lår o bak o svans. Tyra är jätte duktig o focuserar bra på min hand. Ska nog fortsätta lite till med folk vi känner för att sedan övergå till lite mer okända ansikten. Jag har ju lärt mig att det inte är någon idé att ha för bråttom. Det här är ju en mycket viktig del. Dels för utställningen och även för MH o i vardag. Så det får ta den tid det tar. Men jag ser helt klart en bättring! :-)

Så var vi hemma igen efter en förmiddag ute i buschen!

Tyra o jag har åter igen varit tillsammans med Acke o Emma med deras hundar o spårat. Som vanligt har jag en hund som är sååå sugen. En hel del gnäll o ylande innan det äntligen var dax.

Jag hade gjort ungefär ett lika långt spår som sist och med ett bloduppehåll i mitten. En hel del svängar så det skulle bli lite trixigt.

Hon var jätte duktig. Nog för att hon gärna kunde sänka farten så man slapp hejda henne men annars skötte hon sig bra. Jag trodde (som sist) att hon vid ett tillfälle hade tappat bort sig men insåg, efter att ha låtit henne fortsätta med förhoppning om att hon skulle hitta tillbaka själv, att hon faktiskt var rätt. Det var jag som trodde vi var längre fram. Bloduppehållet fixade hon bra. Hon svajade lite då men tappade inte bort sig. Däremot Virrade hon till det i slutet men jag skyller på vinden. Vi hade nämligen lagt spår efter den vind som var då men dessvärre hade vinden vridit på sig lite så jag tror att hon kom lite för långt ut o kände sedan vittring o blev då lite snurrig. Hon hade säkert kunnat gått på vittring fram till klöven men istället stannade jag henne o bestämde mig (m råd från Emma) att jag skulle gå tillbaka lite o sätta henne på spåret igen. Hon tog då upp det bra o gick i stort sätt sedan klockrent det resterande av spåret fram till klöven.

Väl framme tyckte Tyra att uppgiften var slutförd, vilket den ju var, o lekte o gnuggade in sig ordentligt i den inte allt för trevliga klöven. Men men, vad ska man säga som matte när Tyret ju faktiskt gjort ett bra jobb o bara är glad att ha hittat det vi sökte.

Nästa gång ska jag nog låta spåret ligga lite längre än en timme eftersom att hon är så het o framåt. Ligger det lite längre är hon tvungen att koncentrera sig mer. Så... vi får se. Men kuligt är det tycker både hon o jag!